4.3.2 Förbjudna ämnen, tillåtna veterinärmedicinska läkemedel och bokföring över läkemedelsbehandling

Tillåtna veterinärmedicinska läkemedel

Det är vik­tigt att man har kon­troll över an­vänd­ning­en av lä­ke­me­del för djur. Pro­duk­tions­djur får me­di­ci­ne­ras en­dast med så­da­na me­di­cins­ka pre­pa­rat som in­ne­hål­ler ett lä­ke­me­del som är god­känt att an­vän­das för pro­duk­tions­djur. Om en ve­te­ri­när har or­di­ne­rat me­di­ci­ne­ring­en ska den bruks­an­vis­ning som ve­te­ri­nä­ren ger för lä­ke­med­let i frå­ga föl­jas. Bruks­an­vis­ning­en för lä­ke­me­del som kan kö­pas re­cept­fritt på apo­tek finns på bi­pack­se­deln. Ve­te­ri­nä­ren el­ler apo­te­ket läm­nar upp­gif­ter om lä­ke­me­del och hur de an­vänds rätt. Man mås­te all­tid för­säk­ra sig om att ett lä­ke­me­del an­vänds på rätt sätt och kon­trol­le­ra ka­rens­ti­den in­nan lä­ke­med­let ges åt dju­ret. Lägg mär­ke till att den ka­rens­tid som ve­te­ri­nä­ren fö­re­skri­ver kan av­vi­ka från den ka­rens­tid som nämns på bi­pack­se­deln. Pro­du­cen­ten mås­te på ett fö­re­skri­vet sätt föra bok över de lä­ke­me­del som getts åt dju­ren.

Sä­ker­he­ten för alla lä­ke­me­del som är god­kän­da för pro­duk­tions­djur ut­vär­de­ras, och vid be­hov har det fast­ställts en ka­rens­tid för lä­ke­me­del av­sed­da för pro­duk­tions­djur som ska föl­jas. Med ka­rens­tid av­ses en från den tid­punkt då lä­ke­me­del sis­ta gång­en gavs räk­nad mi­ni­mi­tid inom vil­ken kött el­ler and­ra pro­duk­ter av ett slak­tat djur el­ler dju­ret el­ler mjölk, ho­nung el­ler ägg som dju­ret pro­du­ce­rat inte får över­lå­tas för att an­vän­das som livs­me­del. Pro­duk­ter som fåtts av dju­ret un­der ka­rens­ti­den får en­ligt be­stäm­mel­ser­na an­vän­das som livs­me­del en­dast i sär­skil­da fall. Pro­duk­tions­djur ska kun­na iden­ti­fi­e­ras un­der den tid me­di­cinsk be­hand­ling och lä­ke­me­dels­be­hand­ling på­går samt un­der lä­ke­med­lets ka­rens­tid. Jord­bru­ka­ren ska se till att ka­rens­ti­der­na följs, om man inte bryr sig om att föl­ja ka­rens­ti­der­na kan det leda till allt­för hö­ga hal­ter av lä­ke­me­dels­res­ter i livs­med­let vil­ket för­säm­rar livs­me­dels­sä­ker­he­ten.

Bild: JSM bild­ar­kiv

Bokföring över läkemedelsbehandling av produktionsdjur

Äga­ren till el­ler in­ne­ha­va­ren av ett pro­duk­tions­djur mås­te föra bok över de lä­ke­me­del (ock­så ho­me­o­pa­tis­ka lä­ke­me­del) som gi­vits åt dju­ret. Kra­vet på bok­fö­ring gäl­ler djur som hålls, föds upp, sköts, slak­tas el­ler sam­las in för pro­duk­tion av livs­me­del. I bok­fö­ring­en an­teck­nas de lä­ke­me­del som ve­te­ri­nä­ren har gett åt pro­duk­tions­dju­ret samt de lä­ke­me­del som äga­ren själv el­ler nå­gon an­nan per­son har gett. Ock­så lä­ke­me­dels­fo­der som dju­ret har fått mås­te an­teck­nas i bok­fö­ring­en.

Gäl­lan­de me­di­ci­ne­ring ska av bok­fö­ring­en åt­min­sto­ne fram­gå:

  1. dju­rets el­ler djur­grup­pens iden­ti­fi­e­rings­upp­gif­ter
  2. da­tum för me­di­ci­ne­ring­en
  3. vem som har på­bör­jat me­di­ci­ne­ring­en (ve­te­ri­när, dju­rets äga­re el­ler in­ne­ha­va­re el­ler en an­nan av dem be­myn­di­gad per­son)
  4. lä­ke­med­lets el­ler fo­der­lä­ke­med­lets in­di­ka­tion;
  5. lä­ke­med­lets namn
  6. mäng­den lä­ke­me­del el­ler fo­der­lä­ke­me­del;
  7. fast­ställd ka­rens­tid för lä­ke­med­let el­ler fo­der­lä­ke­med­let; samt
  8. för­säl­ja­ren av lä­ke­med­let el­ler fo­der­lä­ke­med­let

Det re­kom­men­de­ras att EU-sig­nu­met på öron­mär­ket an­vänds som iden­ti­fi­ka­tions­upp­gift för t.ex. nöt­kre­a­tur, get­ter och får. Med gi­ven mängd av lä­ke­med­let av­ses den mängd lä­ke­me­del t.ex. i mil­li­li­ter el­ler gram som gi­vits åt dju­ret. Med den som sålt lä­ke­med­let av­ses den ve­te­ri­när som gi­vit el­ler sålt lä­ke­med­let el­ler det apo­tek el­ler mot­sva­ran­de fö­re­tag som sålt lä­ke­med­let. I stäl­let för ve­te­ri­nä­rens namn kan man an­vän­da ve­te­ri­nä­rens iden­ti­fi­ka­tions­num­mer.

Dju­rets äga­re el­ler in­ne­ha­va­re kan föra in an­teck­ning­ar­na om dju­rets me­di­ci­ne­ring ex­em­pel­vis i dju­rets se­mi­ne­rings- och häl­so­kort, i svin­stalls­jour­na­len el­ler häl­so­kon­troll­bo­ken. Att för­va­ra de skrift­li­ga rap­por­ter el­ler re­cept som ve­te­ri­nä­ren ut­fär­dat om me­di­ci­ne­ring­en i en mapp räck­er ock­så som bok­fö­ring över me­di­ci­ne­ring­en, om dju­rets äga­re el­ler in­ne­ha­va­re kom­plet­te­rar hand­ling­ar­na med de upp­gif­ter som sak­nas. Dju­rets äga­re el­ler in­ne­ha­va­re kan ock­så an­teck­na upp­gif­ter­na om dju­rets me­di­ci­ne­ring i ett se­pa­rat häf­te el­ler en bok som re­ser­ve­rats för än­da­må­let. Man kan ock­så föra bok­fö­ring­en i ett el­ekt­ro­nisk sys­tem. Ett vill­kor för över­lå­tel­se av lä­ke­me­del till så­da­na äga­re el­ler in­ne­ha­va­re av djur som an­slu­tit sig till ett riks­om­fat­tan­de djur­häl­so­vårds­pro­gram är att dju­rets äga­re el­ler in­ne­ha­va­re ska föra jour­nal över alla de lä­ke­me­del som ett pro­duk­tions­djur be­hand­lats med i ett sys­tem för upp­följ­ning av häl­so­vår­den, om sys­te­met har en så­dan möj­lig­het, el­ler i nå­got an­nat mot­sva­ran­de el­ekt­ro­niskt sys­tem, från vil­ket upp­gif­ter­na kan över­fö­ras till sys­te­met för upp­följ­ning av häl­so­vår­den.

In­tyg som ska spa­ras vid jour­nal­fö­ring­en är re­cept från ve­te­ri­när och skrift­li­ga re­do­gö­rel­ser över ut­läm­ning av lä­ke­me­del el­ler me­di­cinskt fo­der samt öv­ri­ga in­tyg från ve­te­ri­när, apo­tek el­ler stäl­le som läm­nat ut det me­di­cins­ka fod­ret om för­sälj­ning­en av lä­ke­med­len el­ler de me­di­cins­ka fod­ren el­ler an­nan ut­läm­ning. Det kan ex­em­pel­vis vara kvit­ton på re­cept­fria lä­ke­me­del som köpts på apo­tek (ex­em­pel­vis järn­till­skott för gri­sar och fly­tan­de me­del som in­tas via mun­nen).

Bok­fö­ring­en ska föras så att upp­gif­ter­na om den en­skil­da dju­rens el­ler djur­grup­pens samt­li­ga me­di­ci­ne­ring­ar­na lätt kan fås fram un­der hela den ti­den som bok­fö­ring­en be­va­ras. Bok­fö­ring över me­di­ci­ne­ring av pro­duk­tions­djur ska be­va­ras i minst fem år ef­ter den sis­ta be­hand­ling­en, obe­ro­en­de av om dju­ret är vid liv el­ler inte.

Förbjudna ämnen

Föl­jan­de lä­ke­me­dels­sub­stan­se som främ­jar dju­rens till­växt och av­kast­ning får inte an­vän­das för be­hand­ling av pro­duk­tions­djur: stil­ben och stil­ben­de­ri­vat samt de­ras sal­ter och est­rar, äm­nen som har ty­re­o­sta­tisk ver­kan, 17-beta-estra­di­ol och de­ras es­ter­de­ri­vat samt bo­vint so­ma­to­tro­pin och dess de­ri­vat. En­dast en ve­te­ri­när får an­vän­da vis­sa and­ra äm­nen med östro­gen andro­gen el­ler ges­ta­gen ver­kan samt beta-ago­nis­ter för be­hand­ling av en­skil­da ani­ma­lie­pro­duk­tions­djur i vis­sa noga av­grän­sa­de fall.

Till för­bjud­na äm­nen hörs så­da­na äm­nen (till ex­em­pel klo­ram­fe­ni­kol, met­ro­ni­dat­sol el­ler ni­tro­fu­ra­ner), om vil­kas res­ter i livs­me­del det inte går att fast­stäl­la en för kon­su­men­ten sä­ker gräns för re­st­äm­nes­hal­ten. An­vänd­ning­en av äm­nen för­bjuds för pro­duk­tions­djur utom för häs­tar, om det i häst­pas­set el­ler iden­ti­fi­e­rings­hand­ling­ar­na an­ges att det är för­bju­det att slak­ta häs­ten för an­vänd­ning till livs­me­del.

Djur som har be­hand­lats med lä­ke­me­del i strid mot la­gen el­ler pro­duk­ter av ett så­dant får inte släp­pas ut på mark­na­den. Om för­bjud­na till­växt­be­främ­jan­de äm­nen på­träf­fas i le­van­de djur el­ler djur­pro­duk­ter är det all­tid frå­ga om en grov för­se­el­se.

Om ett djur har be­hand­lats med en för­bju­den lä­ke­me­dels­sub­stans ska re­gi­on­för­valt­nings­ver­ket be­stäm­ma att dju­ret ska av­li­vas. Slakt­krop­pen och de pro­duk­ter som här­rör från den mås­te de­strue­ras.

Övervakning av läkemedelsrester och förbjudna ämnen samt bokföringen över medicinsk behandling av djur

Över­vak­ning­en av främ­man­de äm­nen i ani­ma­lis­ka livs­me­del grun­dar sig på livs­me­delsla­gen och är en del av hy­gi­e­n­över­vak­ning­en av livs­me­del. La­gen om me­di­cinsk be­hand­ling av djur in­ne­hål­ler be­stäm­mel­ser om dju­rens me­di­ci­ne­ring och över­vak­ning­en i sam­band med den samt om bok­fö­ring­en över me­di­cinsk be­hand­ling. I för­ord­ning­en om främ­man­de äm­nen i livs­me­del in­går de­tal­je­ra­de be­stäm­mel­ser om över­vak­ning­en av främ­man­de äm­nen.

För att tryg­ga kon­su­men­ter­nas häl­sa ge­nom­förs år­li­gen ett na­tio­nellt pro­gram för över­vak­ning av fö­re­koms­ten av främ­man­de äm­nen i livs­me­del, där man över­va­kar att det inte an­vänds för­bjud­na äm­nen vid upp­föd­ning­en av pro­duk­tions­djur och att res­ter­na av tillåt­na lä­ke­me­del för djur i livs­med­len inte över­skri­der de fö­re­skriv­na gräns­vär­de­na. Re­gi­on­för­valt­nigs­myn­dig­he­ter och de ve­te­ri­nä­rer som är un­der­ställ­da re­gi­on­för­valt­nings­ver­ken och ar­be­tar på de­ras för­ord­nan­de ut­för ock­så in­spek­tio­ner av bok­fö­ring­en över me­di­cinsk be­hand­ling på går­dar­na.

De prov som ana­ly­se­ras inom ra­men för pro­gram­met tas av re­gi­o­nal­för­valt­nings­myn­dig­he­ter­na, kom­mu­nens livs­me­dels­till­syns­myn­dig­he­ter och Evi­ras be­sikt­nings­ve­te­ri­nä­rer. Prov tas bå­de på går­dar­na och i t.ex. slak­te­ri­er­na av le­van­de djur och kött (nöt­kre­a­tur, svin, får, häst, fjä­der­fä (höns, broi­ler, kal­kon), häg­nat vilt (and, ren, vild­svin, struts)), av mjölk, ägg och ho­nung. Pro­ven tas all­tid utan för­hands­an­mä­lan och så att den ur­sprung­li­ga pro­duk­tions­går­den kan spå­ras. Dju­rets äga­re el­ler in­ne­ha­va­re ska på egen kost­nad läm­na till­syns­myn­dig­he­ten den hjälp som be­hövs för till­sy­nen och in­spek­tio­nen. Dju­rets äga­re el­ler in­ne­ha­va­re är skyl­dig att ord­na så­da­na för­hål­lan­den att in­spek­tio­nen och prov­tag­ning­en kan ut­fö­ras tryggt och med be­ak­tan­de av dju­rets nor­ma­la be­te­en­de.

Om re­sul­ta­tet av ett prov som tas inom över­vak­ning­en av främ­man­de äm­nen stri­der mot be­stäm­mel­ser­na ska myn­dig­he­ten ome­del­bart bör­ja ut­re­da fal­let. Man vid­tar en in­spek­tion på går­den för att för­sö­ka ut­re­da ur­sprung­et för lä­ke­me­dels­res­ten och or­sa­ken till att re­sul­ta­tet är i strid med be­stäm­mel­ser­na. I sam­band med in­spek­tio­ner­na grans­kas ock­så jord­bru­ka­rens bok­fö­ring över me­di­cinsk be­hand­ling av djur. Med hjälp av en nog­grann och be­stäm­mel­se­en­lig bok­fö­ring kan jord­bru­ka­ren visa att han hand­lat kor­rekt när det gäl­ler den me­di­cins­ka be­hand­ling­en av djur.

Om be­sikt­nings­ve­te­ri­nä­ren el­ler kom­mu­nens till­syns­myn­dig­het miss­tän­ker att ett ani­ma­liskt livs­me­del in­ne­hål­ler hög­re hal­ter av främ­man­de el­ler för­bjud­na äm­nen än vad som tillå­tet en­ligt lag­stift­ning­en är myn­dig­he­ten skyl­dig att lå­ta ana­ly­se­ra livs­med­let för sä­ker­stäl­lan­de av dess sä­ker­het. Det görs ock­så ett stort an­tal re­st­äm­nes­ana­ly­ser inom an­lägg­ning­ar­nas egen­kon­troll. Tes­ter för res­ter av mik­ro­blä­ke­me­del görs av mjöl­ken vid me­je­ri­er­na och vid slak­te­ri­er­na av njur­prov. Om det vi­sar sig att gräns­vär­det för främ­man­de äm­nen över­skrids görs en an­mä­lan till den myn­dig­het som över­va­kar an­lägg­ning­ar­na, som i sin tur star­tar en of­fi­ci­ell ut­red­ning av fal­let. Ock­så om jord­bru­ka­ren vill kan han ef­ter ka­rens­ti­dens ut­gång, och in­nan han le­ve­re­rar mjölk från det me­di­ci­ne­ra­de dju­ret till me­je­ri­et, ut­fö­ra ett test av rest­hal­ter­na av mik­ro­blä­ke­me­del i mjöl­ken som ett led i sin egen­kon­troll.

Om det vi­sar sig vid un­der­sök­ning­en att pro­du­cen­ten har hand­lat i strid mot be­stäm­mel­ser­na be­ak­tas för­se­el­sen ock­så vid tvär­vill­kor­s­över­vak­ning­en och den kan med­fö­ra stöd­på­följ­der.

Tvär­vill­kor201712.12.2016