9. Hävande av avtalet och återkrav av ersättning

NTM-cen­tra­len kan hä­va ett av­tal om den er­sätt­nings­ta­ga­re som in­gått av­ta­let har hem­lig­hål­lit el­ler läm­nat orik­tig in­for­ma­tion om en om­stän­dig­het som vä­sent­ligt in­ver­kat på att av­ta­let in­gicks. Av­ta­let kan ock­så hä­vas om er­sätt­nings­ta­ga­ren bry­ter mot av­tals­vill­ko­ren på ett sätt som är vä­sent­ligt.

Er­sätt­ning som har ut­be­ta­lats fel­ak­tigt el­ler utan grund åter­krävs, om

• för­ut­sätt­ning­ar­na för att er­sätt­ning ska be­vil­jas el­ler be­ta­las ut inte har upp­fyllts,
• sö­kan­den inte har iakt­ta­git er­sätt­nings­vill­ko­ren,
• sö­kan­den har läm­nat en så­dan orik­tig el­ler brist­fäl­lig upp­gift som i vä­sent­lig grad har på­ver­kat be­vil­jan­det el­ler ut­be­tal­ning­en av er­sätt­ning­en,
• er­sätt­nings­ta­ga­ren för­hind­rar gransk­ning­en, el­ler
• det­ta för­ut­sätts i Eu­ro­pe­is­ka uni­o­nens lag­stift­ning.

Den myn­dig­het som be­vil­jat er­sätt­ning­en be­slu­tar om åter­kra­vet.

Om ett be­lopp som be­vil­jats utan grund el­ler till ett för högt be­lopp åter­krävs kan rän­ta på det tas ut en­ligt 32 § i la­gen om verk­stäl­lig­het av jord­bruks­stöd (192/2013). På det åter­kräv­da be­lop­pet tas år­lig dröjs­måls­rän­ta ut en­ligt 4 § 1 mom. i rän­te­la­gen (633/1982). Rän­tan be­räk­nas på grund­val av den tid som bör­jar 60 da­gar ef­ter da­tu­met för fat­tan­de av be­slut om åter­krav och slu­tar vid den fak­tis­ka åter­be­tal­ning­en el­ler, om det be­lopp som åter­krävs dras av från en post som be­ta­las se­na­re, mel­lan fat­tan­det av be­slut om åter­krav och av­dra­get.

Åter­krav verk­ställs i den ord­ning som be­stäms i la­gen om verk­stäl­lig­het av skat­ter och av­gif­ter (706/2007).