4.1 Utfodring och skötsel av fjäderfä
Villkoren för åtgärden ska iakttas i fråga om alla värphöns, broilrar och kalkoner som gården har i sin besittning. Ersättning för välbefinnande betalas för alla djurgrupper av fjäderfä, utom för slaktade broilrar och slaktade kalkoner.
De djurskyddsbestämmelser som ska iakttas som miniminivå för åtgärden finns i bilaga 2 i slutet av den här anvisningen.
På fjäderfäanläggningar ska det för varje djurgrupp finnas en skriftlig utfodringsplan som baserar sig på kalkyler och där djurens tillväxt, produktionsnivå och produktionsskede har beaktats.
Proteinet i den spannmål som används vid utfodringen ska analyseras. Analysen ska göras vid byte av utfodringsplanen, om spannmålspartiet byts. Om fjäderfäanläggningen använder fabrikstillverkat foder vilket innehåller spannmål som fodertillverkaren redan har analyserat, behöver den här spannmålen inte analyseras på nytt. Resultatet av proteinanalysen ska ingå som en del i utfodringsplanen.
Utfodringsplanen kan vara i elektronisk form.
Till värphöns, broilrar som är minst en vecka gamla och kalkoner som är minst tre veckor gamla ska som stimulerande foder ges hela korn som blandats i fodret. Också kommersiella foderblandningar som innehåller hela korn kan användas.
När det gäller slaktfjäderfä ska utfodringen under de första uppfödningsdagarna ske enligt en metod där födan breds ut på papper, papp eller kartong (”utfodring på papper”).
Ersättningen för åtgärden baseras på utfodringsplanen, fodersädsanalyserna och de hela kornen.
4.2 Förbättrande av de förhållanden under vilka broilrar och kalkoner hålls
Jordbrukaren ska oavbrutet sköta om uppvärmningen av samt ventilationen, luftfuktigheten och övriga omständigheter i uppfödningsanläggningen, så att fåglarna mår bra.
Villkoren för åtgärden ska iakttas i fråga om alla broilrar och kalkoner som gården har i sin besittning. Ersättning för välbefinnande betalas för djur i djurgrupperna slaktade broilrar och slaktade kalkoner.
När du ansöker om åtgärd 4.2 ska du uppge de uppskattade antalen slaktade broilrar och/eller slaktade kalkoner (st.). Om du ansöker om andra åtgärder för fjäderfän (4.1, 4.3, 4.4 och 4.5) ska du uppge de uppskattade antalen broilrar, kalkoner och/eller värphöns (st.)
De djurskyddsbestämmelser som ska iakttas som miniminivå för åtgärden finns i bilaga 2 i slutet av den här anvisningen.
Broilrar
I rapporten över ett slaktparti broilrar får %-andelen slaktkroppar som kasserats på grund av ödem inte vara större än 1 %, och resultatet av bedömningen av hudinflammation på trampdynorna ska ligga under 40 poäng. Om resultatet av bedömningen av hudinflammation på trampdynorna ligger under 30 poäng, beaktas inte andelen slaktkroppar som kasserats på grund av ödem.
Kalkoner
När det gäller rapporten över ett slaktparti kalkoner ska %-andelen hela slaktkroppar som kasserats vara mindre än 6,5 % för partier som slaktats under perioden 1.5–30.9 och mindre än 5 % för partier som slaktats under perioden 1.10–30.4.
I %-andelen hela slaktkroppar som kasserats beaktas inte %-andelen slaktkroppar som kasserats på grund av färska krosskador, frakturer eller på grund av något annat än fågeluppfödarens verksamhet (tabell 5).
Att lämna in slaktpartirapporter
Slaktpartirapporterna för förbindelseåret ska senast 17.2.2020 ges in till kommunens landsbygdsnäringsmyndighet som bilagor till anmälan om djurantal. De ska bevaras under förbindelseåret och de fyra påföljande åren. Bokföring och bevarande av handlingarna är villkor för att ersättning för åtgärden ska beviljas.
Djurantalet beräknas som ett medelvärde för de slaktpartier som uppfyller åtgärdsvillkoren. Om en flock dunungar som anlänt till gården har slaktats i två eller flera slaktpartier, kombineras slaktpartierna så att de motsvarar den ursprungliga flocken. Antalet djur i de godkända slaktpartier som består av en och samma flock dunungar räknas ihop. Vid beräkningen år 2018 kan man beakta fåglar som slaktats senast 31.1.2019, om alla fåglar i motsvarande flock dunungar har slaktasts senast då.
Om något parti inte uppfyller kraven för åtgärden, kasseras det.
Ersättningen för åtgärden baseras på det merarbete som förbättrandet av förhållandena i uppfödningsanläggningen medför.
4.3 Förbättrande av luftkvaliteten i värphönserier
Gårdar med golvhönseri kan sannolikt inte välja den här åtgärden.
Villkoren för åtgärden ska iakttas i fråga om alla värphöns som gården har i sin besittning. Ersättning för välbefinnande betalas för djur i djurgruppen värphöns.
De djurskyddsbestämmelser som ska iakttas som miniminivå för åtgärden finns i bilaga 2 i slutet av den här anvisningen.
Spillningen ska avlägsnas ur hönseriet minst tre gånger per vecka. Det gör att luftkvaliteten i hönseriet förbättras och ammoniakhalten i luften sänks. Ammoniakhalten i luften per vecka ska vara under 18 ppm i ett golvhönseri och under 8 ppm i ett hönseri med stimulansburar (= inredda burar). Gården ska ha en ventilationsdator som lämpar sig för mätning av ammoniakhalten eller skaffa utrustning för engångsmätning av ammoniakhalten. Det ska föras journal över utgödslingen och luftens ammoniakhalt i hönseriet.
Ersättningen för åtgärden baseras på det merarbete som hänför sig till utgödslingen och ammoniakmätningen.
4.4 Stimulerande föremål för fjäderfä
Åtgärden kan inte väljas, om gården har ett hönshus med stimulansburar (= inredda burar).
Villkoren för åtgärden ska iakttas i fråga om alla värphöns, broilrar och kalkoner som gården har i sin besittning. Ersättning för välbefinnande betalas för alla djur i djurgrupperna av fjäderfä, utom för slaktade broilrar och slaktade kalkoner.
De djurskyddsbestämmelser som ska iakttas som miniminivå för åtgärden finns i bilaga 2 i slutet av den här anvisningen.
Träbitar och plastföremål som hänger i kedjor och som fåglarna kan sätta i rörelse, hängande rep eller andra motsvarande föremål, exempelvis lösa träbriketter, innebandy- eller golfbollar eller tillräckligt hållbara saftflaskor av plast, ska användas som stimulerande föremål.
I varje avdelning i en kalkonhall ska det finnas minst två stimulerande föremål för varje påbörjat 100-tal kvadratmeter.
I broilerhallar och hallar för värphöns ska det i varje avdelning finnas minst fyra stimulerande föremål för varje påbörjat 100-tal kvadratmeter. I värphönshus med flervåningssystem för frigående hönor anses golvytan och våningsytorna ingå i avdelningens yta.
De stimulerande föremålen behöver inte vara jämnt fördelade i avdelningarna. De kan avlägsnas tidigast 3 dygn innan fåglarna samlas ihop. Då ska föremålen emellertid förvaras så att deras existens kan bevisas. När de stimulerande föremålen placeras ut och väljs ska jordbrukaren ägna särskild uppmärksamhet åt att hygien- och underhållsåtgärderna löper smidigt samt förvissa sig om att föremålen är trygga.
Ersättningen för åtgärden baseras på de stimulerande föremålen och underhållet av dem.
4.5 Nivåer, ramper och sittpinnar för fjäderfä
Åtgärden kan inte väljas, om gården har ett hönshus med stimulansburar (= inredda burar).
Villkoren för åtgärden ska iakttas i fråga om alla värphöns, broilrar och kalkoner som gården har i sin besittning. Ersättning för välbefinnande betalas för alla djur i djurgrupper av fjäderfä, utom för slaktade broilrar och slaktade kalkoner.
De djurskyddsbestämmelser som ska iakttas som miniminivå för åtgärden finns i bilaga 2 i slutet av den här anvisningen.
Antal nivåer, ramper och sittpinnar
Värphöns
Värphöns ska ha nivåer och ramper till sitt förfogande. Sittpinnar kan inte användas för att genomföra åtgärden.
I värphönshus med flervåningssystem för frigående honor anses golvytan och våningsytorna ingå avdelningens yta. Nivåerna eller ramperna ska utgöra minst 10 % av avdelningens yta. Exempel: avdelningens storlek 1 000 m2 x 10 % = 100 m2 nivåer och ramper.
Broilrar och kalkoner
Broilrar och kalkoner ska ha nivåer, ramper eller sittpinnar till sitt förfogande.
Minst 10 % av slaktfjäderfäna ska ha sittpinne så att varje broiler har minst 15 cm sittpinne och varje kalkon minst 20 cm sittpinne (exempel som gäller broilrar: 20 000 x 0,10 x 0,15 m = 300 m, exempel som gäller kalkoner: 4 000 x 0,10 x 0,20 m = 80 m).
Nivåerna eller ramperna ska utgöra minst 10 % av avdelningens yta. Exempel: avdelningens storlek 1 000 m2 x 10 % = 100 m2 nivåer och ramper.
Om gården har både nivåer, ramper och sittpinnar kan mängderna räknas ihop. Exempel: 5 % av avdelningens yta utgörs av ramper och 5 % av avdelningens yta utgörs av nivåer.
I fråga om kalkoner kan mängden nivåer, ramper och sittpinnar beräknas utgående från djurantalet i slutuppfödningsskedet, alltså efter att kalkonerna har fördelats på olika avdelningar enligt kön.
När uppfödningsringar används vid startuppfödning av kalkoner behövs i dem inte nivåer, ramper eller sittpinnar under de 7 första dygnen.
Exempel på hur beräkningen görs, om en gård med slaktfjäderfä använder ramper, nivåer och sittpinnar (hall = avdelning):
Tabeller 6 och 7. Exempel på hur beräkningen görs, om en gård med slaktfjäderfä använder ramper, nivåer och sittpinnar (hall = avdelning):
Krav på nivåer, ramper och sittpinnar
Som material för nivåer, ramper och sittpinnar kan man använda trä, plast eller metall.
Nivåerna, ramperna och sittpinnarna ska vara hållbara och trygga för fåglarna.
Sittpinnarna ska vara runda och fåglarna ska kunna kröka tårna omkring dem.
Om djurtätheten i ett värphönshus med flervåningssystem för frigående hönor är högst 9 hönor/kvadratmeter yta som hönorna har till sitt förfogande, kan de ramper och nivåer som överstiger detta krav på kvadratmeter beaktas för att uppfylla kravet på 10 % inom ersättningen för djurens välbefinnande.
Ersättningen för åtgärden baseras på det merarbete som hänför sig till montering, förflyttning, rengöring och underhåll av nivåerna, ramperna och sittpinnarna.
Ersättning för djurens välbefinnande Förbindelsevillkor 20194.12.2018