TSE (transmissibel spongiform encefalopati) är ett samlingsnamn för ett flertal likartade sjukdomar som förekommer hos flera olika djurarter. De mest kända TSE-sjukdomarna som förekommer hos djur är BSE hos nötkreatur och scrapie hos får och getter.
Anmälningsskyldighet
Den som håller djur ska omedelbart underrätta kommunveterinären om han eller hon upptäcker att ett djur uppvisar symptom som tyder på TSE-sjukdom. Typiska tidiga symptom är ändrat beteende och skygghet. Senare drabbas djuret av störningar i balans och koordination, darrningar och kramper. I slutskedet kan djuret inte stiga upp. Hos får och getter kan scrapie också orsaka avmagring och kraftig klåda, som gett sjukdomen dess finska namn: ”kutkatauti”.
Också i fråga om självdöda djur och djur som avlivats på gården ska anmälan göras till kommunveterinären ifall djuren uppvisade neurologiska symptom före sin död. Symptomen på TSE varierar kraftigt och sjukdomen går inte med säkerhet att påvisa hos ett levande djur. Sjukdomen konstateras genom laboratorieundersökningar av det döda djurets hjärna.
Ett djur som eventuellt lider av en TSE-sjukdom får inte flyttas från djurhållningsplatsen. Om länsveterinären anser att det gäller en reell misstanke om TSE-sjukdom (s.k. formell misstanke om djursjukdom), kan länsveterinären bestämma att djuret ska isoleras eller avlivas. Om det bestäms att djuret ska avlivas tar man efter avlivningen prover av djuret för undersökning avseende TSE. Dessutom kan länsveterinären genom sitt beslut begränsa förflyttningar av djurhållningsplatsens djur. Länsveterinären styr och övervakar åtgärderna, om TSE misstänks eller har konstaterats. Djurhållaren ska följa myndighetens föreskrifter för att förhindra spridningen av TSE samt ge tillsynsmyndigheten nödvändig information för att klarlägga TSE-sjukdomens ursprung och utbredning.
Tvärvillkor2020