3. Minimikraven för miljöersättning

Mi­ni­mi­k­ra­ven för mil­jö­er­sätt­ning be­står av krav för an­vänd­ning av göd­sel­me­del och växt­skydds­me­del.

3.1. Gödsling enligt minimikraven

Mi­ni­mi­k­ra­ven sti­pu­le­rar att du inom jord­bru­ket får spri­da högst 325 kg fos­for per hek­tar åker un­der en fem­års­pe­ri­od och inom träd­gårds­od­ling­en 560 kg fos­for/ha/5år. För in den fem­åri­ga göds­lings­pe­ri­o­dens bör­jan i de skif­tes­vi­sa an­teck­ning­ar­na. Be­ak­ta än­då att göds­lings­ni­vå­er­na för en gårds­spe­ci­fik åt­gärd är strik­ta­re än mi­ni­mi­k­ra­ven. Läs om göds­ling en­ligt gårds­spe­ci­fik åt­gärd i av­snitt 4 i för­bin­del­se­vill­ko­ren. Tvär­vill­ko­rens krav på bl.a. sprid­ning och lag­ring av stall­göd­sel ska föl­jas vid göds­ling­en. Du kan lä­sa om tvär­vill­kors­k­ra­ven i tvär­vill­kors­gui­den (www.mavi.fi ->Tvär­vill­kors­gui­de).

3.2. Användning, hantering och lagring av växtskyddsmedel

Växt­skydds­me­del ska an­vän­das kor­rekt en­ligt ob­ser­ve­rat be­hov och med iakt­ta­gan­de av bruks­an­vis­ning­ar­na. De all­män­na prin­ci­per­na för in­te­gre­rad be­kämp­ning ska föl­jas.

All­män­na prin­ci­per för in­te­gre­rad be­kämp­ning:

1. Fö­re­gri­pan­de od­lings­tek­nis­ka al­ter­na­tiv för be­kämp­ning och eli­mi­ne­ring av växt­ska­de­gö­ra­re
Inom växt­pro­duk­tio­nen tilläm­pas så mång­si­dig växt­följd som möj­ligt.
Vid od­ling­en an­vänds lämp­lig od­lings­tek­nik, som till ex­em­pel be­red­ning av rätt så­bädd för grö­dan, lämp­lig tid­punkt för plan­te­ring el­ler sådd och lämp­lig plan­te­rings- el­ler såtät­het, even­tu­ellt sådd i skydds­säd, re­du­ce­rad be­ar­bet­ning, gall­ring el­ler di­rekt­sådd.
I mån av möj­lig­het an­vänds sor­ter som är re­sis­ten­ta mot växt­ska­de­gö­ra­re samt cer­ti­fi­e­rat ut­sä­de och plant­ma­te­ri­al.
I ba­lan­se­rad växt­pro­duk­tion in­går ock­så be­hovs­an­pas­sad göds­ling, kalk­ning, be­vatt­ning och dik­ning.
Växt­ska­de­gö­rar­nas sprid­ning för­hind­ras ge­nom god od­lings­hy­gi­en, så­som re­gel­bun­den ren­gö­ring av ma­ski­ner och ut­rust­ning.
Med hjälp av lämp­li­ga växt­skyddsåt­gär­der skyd­dar man be­ty­del­se­ful­la nyt­to­or­ga­nis­mer, så­som växt­ska­de­gö­rar­nas na­tur­li­ga fi­en­der, och be­främ­jar fö­re­koms­ter av dem. Lämp­li­ga växt­skyddsåt­gär­der av­ser till ex­em­pel an­vänd­ning av skydds­om­rå­den in­nan­för el­ler ut­an­för od­lings- och grön­om­rå­de­na.

2. Upp­följ­ning av växt­ska­de­gö­ra­re
Fö­re­koms­ten av växt­ska­de­gö­ra­re följs upp med lämp­li­ga me­to­der och ade­kvat ut­rust­ning. Upp­följ­ning­en kan be­stå av fält­gransk­ning, an­vänd­ning av be­fint­li­ga sys­tem för var­ning, pro­gno­ser och ti­dig ob­ser­va­tion samt an­li­tan­de av råd­gi­va­re.
3. Be­slut om växt­skyddsåt­gärd
På ba­sis av re­sul­ta­ten från upp­följ­ning­en av växt­ska­de­gö­ra­re be­stäm­mer man hu­ru­vi­da växt­skyddsåt­gär­der ska vid­tas, vil­ka åt­gär­der som vid­tas och när de ska vid­tas. Som hjälp vid be­sluts­fat­tan­det an­vänds i mån av möj­lig­het trös­kel­vär­den för be­kämp­ning av växt­ska­de­gö­ra­re, dvs. in­for­ma­tion om hur stor fö­re­koms­ten av växt­ska­de­gö­ra­re ska vara in­nan det är eko­no­miskt lön­samt att be­käm­pa dem.

4. And­ra än ke­mis­ka växt­skydds­me­to­der
Om växt­ska­de­gö­ra­re kan be­käm­pas på ett till­freds­stäl­lan­de sätt med an­vänd­ning av bio­lo­gis­ka, fy­si­ka­lis­ka, me­ka­nis­ka el­ler and­ra än ke­mis­ka me­to­der, an­vänds de fram­om ke­mis­ka me­to­der.

5. Be­gräns­ning av an­vänd­ning­en av växt­skydds­me­del och be­kämp­nings­åt­gär­der samt för­hind­ran­de av re­sis­tens
Växt­skydds­me­del och and­ra be­kämp­nings­åt­gär­der an­vänds bara när det är nöd­vän­digt.
Ett växt­skydds­me­del väljs så att det så bra som möj­ligt läm­par sig för ob­jek­tet.
I mån av möj­lig­het väljs ett så­dant växt­skydds­me­del som or­sa­kar minst olä­gen­he­ter för män­ni­skors häl­sa, and­ra än mål­or­ga­nis­mer­na och för mil­jön. An­vänd­ning­en mins­kas ge­nom att man för­läng­er in­ter­val­ler­na mel­lan be­hand­ling­ar­na el­ler be­hand­lar bara en del av växt­lig­he­ten el­ler an­vän­der de mins­ta re­kom­men­de­ra­de bruks­mäng­der­na för växt­skydds­me­del när för­hål­lan­de­na är gynn­sam­ma. Vid mins­kad an­vänd­ning be­ak­tar man att den risk som växt­ska­de­gö­rar­na or­sa­kar för växt­lig­he­ten är god­tag­bar och att det inte upp­står re­sis­tens, dvs. risk för att det ut­veck­las stam­mar av växt­ska­de­gö­ra­re som är mot­stånds­kraf­ti­ga mot växt­skydds­me­del.
För att pre­pa­ra­ten ska be­hål­la sin ef­fekt an­vänds växt­skydds­me­del som hör till oli­ka grup­per av verk­sam­ma sub­stan­ser så att re­sis­tens inte upp­kom­mer.

6. Gransk­ning av växt­skyddsåt­gär­der­nas re­sul­tat
Grun­den för pla­ne­ring­en av växt­skyd­det är kän­ne­dom om od­lings­his­to­ri­en samt upp­gif­ter om upp­följ­ning­en av växt-ska­de­gö­ra­re un­der ti­di­ga­re år. Som stöd för pla­ne­ring­en an­vänds bok­fö­ring­en där upp­gif­ter om an­vänd­ning­en av växt­skydds­me­del och fö­re­koms­ten av växt­ska­de­gö­ra­re förs in. På ba­sis av bok­fö­ring­en bör det gå att kon­trol­le­ra hur väl de vid­tag­na växt­skyddsåt­gär­der­na har lyck­ats.

För in växt­skydds­med­lets full­stän­di­ga namn, do­se­ring, tid­punkt, an­vänd­nings­än­da­mål, kon­sta­te­ra­de sjuk­do-mar och ska­de­gö­ra­re, or­sa­ken till an­vänd­ning­en av växt­skydds­me­del samt öv­ri­ga vid­tag­na växt­skyddsåt­gär-deri den skif­tes­spe­ci­fi­ka bok­fö­ring­en. Läs mer om kra­ven för skif­tes­bok­fö­ring i ka­pi­tel 4.

På en gård får växt­skydds­me­del spri­das en­dast av en per­son som har av­lagt den ex­a­men som av­ses i 10 § i la­gen om växt­skydds­me­del (1563/2011), el­ler som fått rätt att ord­na den­na ex­a­men el­ler som har ut­bild­ning i ak­tu­el­la växt­skydds­frå­gor el­ler mot­sva­ran­de ex­a­men som fort­fa­ran­de är i kraft.

Ge­nom ex­a­men inom om­rå­det för växt­skydds­me­del vi­sas för­må­ga att på ett tryggt och kor­rekt sätt han­te­ra och an­vän­da växt­skydds­me­del. I ex­a­men in­går, med be­ak­tan­de av mål­grup­pen, äm­nes­om­rå­den som om­fat­tar en kor­rekt, håll­bar och sä­ker han­te­ring och an­vänd­ning av växt­skydds­me­del, in­te­gre­rat växt­skydd, ris­ker med an­vänd­ning­en av växt­skydds­me­del och han­te­ring av ris­ker­na, an­vänd­ning, un­der­håll och ser­vice av ut­rust­ning för sprid­ning av växt­skydds­me­del samt do­ku­men­ta­tion över an­vänd­ning­en av växt­skydds­me­del. Över av­lagd ex­a­men ut­fär­das ett be­vis som är gil­tigt i fem år.

Den växt­skydds­spru­ta som an­vänds för sprid­ning av växt­skydds­me­del på går­den mås­te tes­tas på det sätt som be­stäms i 4 kap. i la­gen om växt­skydds­me­del. Över test­ning av sprid­nings­ut­rust­ning­en ska det upp­rät­tas ett pro­to­koll. Den god­kän­da ut­rust­ning­en för­ses med god­kän­nan­de­märk­ning.

En ny växt­skydds­spru­ta be­hö­ver inte tes­tas förr­än fem år ef­ter att den skaf­fats, om växt­skydds­spru­tan upp­fyl­ler kra­ven i stats­rå­dets för­ord­ning om ma­ski­ners sä­ker­het (400/2008) och be­stäm­mel­ser­na i stan­dardse­ri­en EN ISO 16119 el­ler, när det gäl­ler växt­skydds­spru­tor som skaf­fats fö­re den 15 de­cem­ber 2011, om växt­skydds­spru­tan upp­fyl­ler be­stäm­mel­ser­na i stan­dardse­ri­en SFS-EN 12761.

Trak­tor­spru­tor i yr­kes­mäs­sigt bruk mås­te tes­tas se­nast 26.11.2016 och där­ef­ter vart fem­te år. Om sprid­nings-ut­rust­ning­en har tes­tats ti­di­ga­re, be­hö­ver den inte tes­tas på nytt förr­än det har gått fem år se­dan det se­nas­te tes­tet.